GÄSTBLOGGARE: Min man, Urban Ödbro 

I dagens debatt om flyktingar hit och dit. Kris i land efter land, panik i regeringen som stavas handlingsförlamning, ett EU som inte vet hur dom ska handskas med verklighetens problem, så söker jag själv svaren i musiken. 

Stiftelsen skrev en underbar låt som heter ”Giftet” som speglar hur vissa i världen ser på det som dom anser vara sitt, jo deras land!! Hur pesten och ondskan har kommit byn. Pesten som många anser sig komma utifrån och ondskan som blomstras vid middagsbordet. Eftersom man alltid vill ha mer än vad man själv ger, att man alltid är avundsjuk på grannens nyklippta gräs osv. Att vissa anser att detta är mitt land och ingen annans, hur man nu kan anse att ett land är någons. Ett stycke land kommer alltid bara vara ett land som vi förvaltar, precis som jorden. Allt kommer finnas kvar när vi dör, frågan är bara hur vi tar hand om det på bästa sätt under tiden vi lever.  

 En annan underbar låt är Ultima Thules låt ”Fäderneslandet” som jag tolkar som något fint, och inte nåt nynazistiskt dravel som många vill få det till. Vi har ett underbart land i Sverige, med öppna skogar och ängar, där man kan sätta sig vid en sjö och bara njuta av utsikten. Om man läser dom första raderna ur texten: 

”Här blev jag upplyft på min faders arm. 

Här blev jag vaggad trygg i moders famn. 

Här nötte jag mina första skor. 

Här har jag min syster o min bror. 

Här vill jag leva, här vill jag dö. 

Här lever jag i frihet”

 Hur många runt om i världen kan säga dessa saker? Hur många barn blev upplyfta av sin pappa, och hur många somnade om nätterna tryggt nära mamma, utan en massa bomber som slog ned runtomkring dom. Hur många har sin syster och sin bror bredvid sig? För dom kanske redan har dött. 

 En sak kan man iaf säga, där vill dom leva, men dom vill inte dö där. För där lever dom inte i frihet. Men det gör vi och många andra länder. Är det då så konstigt att andra försöker ta sig dit för att få ett bättre liv, och på nåt sätt försöka bidra till ett bättre liv, både för sig själva och andra. Vem är vi att säga att vår frihet endast är våran?! 

 Frihet är ingenting man kan köpa, och det är ingenting man får, det är nåt man förtjänar genom att göra rätt.  

 Min tro är att mina förfäder gjorde saker rätt en gång i tiden, därför har vi frihet i Sverige. Tyvärr finns det en klick i Sverige som på nåt sätt försöker att förstöra den friheten, och dom kommer i samlad trupp både från vänster o höger, där båda är lika illa. Tänk om dessa falanger kunde mötas och kommunicera med varann istället för att kasta sten på varann, och som det ibland ser ut, att vara värst! Då, och bara då, skulle vi komma nånstans. När vi börjar kommunicera med varann, och vi verkligen försöker hitta lösningar till dom problemen vi och andra har, bara då kan vi fortsätta att leva i frihet. 

 Vi har en tendens att alltid stirra oss blinda på symptomen från problemen, inte orsaken till problemen. Det är därför det ser ut som det gör idag. Men jag hoppas att vinden vänder, att man börjar inse att saker kan göras annorlunda, och att man då också får andra resultat. 

 Första punkten måste vara att inte se invandringen som ett problem, utan som en möjlighet. En möjlighet att få ett ännu starkare Sverige, med en ännu bättre välfärd som det innebär, om man ser möjligheterna istället för problemen. 

 I detta måste vi också rannsaka oss själva, nu menar jag inte oss personligen, utan vart vårt lands välfärd tagit vägen. För det är inte invandringens fel under alla dessa år att våran välfärd blivit sämre, utan det beror på den som har alltid vill ha mer, och sen lite till. Helst i kombination med lite vårdslöshet av andras pengar, och lite rent ut sagt korkade idéer. 

 Jag pratar så klart om regeringen och alla politiker, som jag ser är den verkliga orsaken till att välfärden gått i kras. Skulle vi få fason på detta haveri där skattepengarna bara flyger iväg till ingenting, så skulle Sverige kunna blomstra som aldrig förr. Med pengar som vi kan satsa på att skapa och hitta nya arbeten, så är invandringen våran framtid. För om vi ska förändra våran ekonomi och våran välfärd, så behöver vi fler personer i arbete, och då behöver vi också fler som arbetar, och alltså fler som bor i Sverige.  

 Min poäng med detta är att vi lever i frihet, men för att fortsätta leva i frihet, måste vi se möjligheterna istället för problemen. När vi alla gör det, kommer Sverige att bli en underbar plats, där alla kan säga att dom lever i frihet, och alla kan säga att här vill jag dö!!

 
– Urban Ödbro

   

   

Annonser